
– Jag var ateist, men Jesus har knockat mig fullkomligt, säger Thomas.
Det går inte
att ta miste på glädjen som fyller Thomas och Marie. När de berättar vad som
hänt under de
senaste
månaderna bubblar entusiasmen över.
Det blir det många skratt och en och annan tår i ögat.
Thomas arbetar som parkarbetare i Partille, medan Marie jobbar som alltiallo på
en förskola.
– Jag har en kristen kollega på jobbet, och han har pratat mycket om Gud. Men
själv har jag aldrig haft någon tro.
Även om jag haft respekt för kristna
människor, så har jag aldrig själv kunnat tro. Jag har haft sådana tvivel på
Jesus,
varit rena Thomas Tvivlaren.
Ändå bestämde han sig i april för att börja läsa Bibeln.
– Jag var nyfiken, och tänkte ge den två och en halv månad. Och någonstans mitt
i läsningen så fastnade jag.
I somras, när Korskyrkan i Alingsås höll sin Sverigekonferens, lockades Thomas
och Marie dit av Thomas kollega.
– Jag hade aldrig varit på ett möte tidigare. Jag var ju ateist, trodde inte på
någonting. Men det knockade mig fullkomligt.
Thomas hade en längre tid haft problem med alkohol.
– Alkoholen höll nästan på att ta mitt liv. Det blev mycket smussel, men det var
helt klart ett missbruk, berättar han.
Problemen
påverkade relationen med Marie.
– Jag har nog alltid varit den skötsamma, och jag visste inte vad jag skulle
göra för att få Thomas att sluta dricka.
Det var väldigt jobbigt, och många gånger var jag på väg att ge upp relationen.
Men kärleken fanns ju där, så jag höll
fast lite till.
I augusti fick Thomas hemska drömmar.
– Jag såg demoner i drömmen. Det var fruktansvärt, och jag förstod att det hade
med alkoholen att göra. Efter två
hemska nätter
gick jag till min arbetskamrat och undrade vad jag skulle göra. Jag kände mig så
ledsen och nere.
Så jag bad till Gud om hjälp. Plötsligt
kände jag en värme som spred sig i hela kroppen. Ett lugn kom över mig,
och på
natten sov jag gott, utan hemska drömmar.
Thomas bestämde sig för att alkoholen var ett avslutat kapitel. Han slutade
dricka tvärt, och hällde ut all alkohol som
fanns i hemmet.
– Jag har inte fått någon abstinens, ingenting. Gud har hjälpt mig, och jag har
kommit ur mitt missbruk helt utan
behandling.
Det är ett mirakel.
Thomas fortsatte att be till Jesus.
– Då hände det något. Det var som ett strömfält, som om jag fick elektricitet i
mig eller som om två miljoner myror
kröp genom mig.
Det höll på ett par minuter, och jag hamnade nästan i ett chocktillstånd.
Men jag fick i alla fall ett
rejält
svar på mina tvivel.
Thomas bad också om att få se Jesus.
– Jag fick se honom på riktigt, han vinkade till mig. Det var så starkt. Tänk
att jag fick uppleva hela kittet på en gång.
Nu börjar Thomas varje dag med att be.
– I morse, när jag bad för dagen och vad som skulle hända, kände jag hur Guds
kraft bara sköljde över mig. Det gick
nog 10-15 minuter.
Jag kunde inte röra mig, låg bara helt utslagen av Guds kraft. Det var verkligen
starkt.
Frälsningen har förvandlat hela livet.
– Jag tar Bibeln med mig överallt, och så kan jag inte låta bli att berätta vad
jag har varit med om. Sedan märker jag
att jag blivit så känslig
för svordomar. Om någon svär för mycket, så går jag därifrån och läser Bibeln
istället.
– Tänk att jag som inte trodde på någonting fick uppleva detta. Från ateist till
fullt frälst. Nu är jag full av glädje, Gudstro
och kärlek till Jesus.
Även Marie har
fått möta Jesus.
– Jag har alltid trott att det funnits något, och ibland när livet känts jobbigt
har jag till och med bett en bön. Men jag har
inte haft någon
personlig tro - förrän nu.
– Jag såg förändringen på Thomas och förstod att det här var något som jag också
ville ha.
I september tog hon steget. Vid fikabordet i Korskyrkan tog hon emot Jesus i
sitt liv.
– Efteråt kändes det fantastiskt. Och när vi döptes några veckor senare kändes
det också fantastiskt. Jag kände mig så ren,
berättar Marie.
För en månad sedan gick makarna med i församlingen.
– Jag känner att jag har fått ett nytt liv, och många härliga vänner. Och så har
jag fått en helt ny Thomas, säger Marie, som
inte kan låta bli
att berätta om sin tro för släktingar och arbetskamrater.
Thomas o Marie har varit tillsammans sedan 2002. Men nu väntar bröllop.
– Jag har alltid drömt om att gifta mig i kyrkan. Nu ska det äntligen bli av,
säger Marie.
Arrtikeln kommer från
tidningen Inblick
Jounalist: Eva Ruderstam